I utkanten av Eldoret låg resterna av Kenyas en gång blomstrande textilindustri. För 30 år sedan hade 6.000 personer, mestadels kvinnor, haft sin försörjning där.
Så började amerikaner och europeer med dåligt samvete och gott hjärta skicka sina kasserade käder till Afrika, och på några år kollapsade hela textilindustrin. 37.000 människor bara i Kenya blev arbetslösa.
Tanken var väl att kläderna skulle skänkas till dom fattiga, men så skedde aldrig. Dom letade sig ut på marknaderna och såldes billigt. Billigare än vad den inhemska industrin kunde producera för. Men tack vare volymen så blev ändå några hundra kenyaner Mercedes-ägare.
Nu stod industrilokalerna tomma. Eller såg i alla fall ut att vara tomma. Men skenet bedrog.
Där inne sov dagtid dom gatubarn som hade kommit upp i tonåren. På nätterna kom dom ut och spred sig över staden. Rånade, väldtog och gjorde inbrott. Så strax före gryningen var dom tillbaka på fabriken och gick och lade sig.
Åkte man förbi kunde man, om man var uppmärksam, se deras vakter. Unga pojkar som höll koll på omgivningen. Om polisen närmade sig slog dom larm, och deras eldkraft kunde mycket väl mäta sig med polisens. Så polisen höll sig undan. Det var lönlöst att försöka. På nätterna, när dom var utspridda i mindre gäng, kunde man ta några stycken. men alla på en gång? Nej, det vågade man inte.
Sydde man in några kom det nya barn och anslöt sig. För vad hade dom för val egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar