Jag bad om råd i Eldoret-gruppen i Linköping. Måste man ha frack eller räckte det med kostym. Vad skulle talet innehålla? Vad måste jag i övrigt tänka på?
Man, dom var ju professorer nästan allihopa. Vilka kunde vara lämpligare att fråga än dom?
Under senaste vistelsen i Eldoret hade The Chanseler låtit meddela att han tänkte utnämna mig till professor vid Moi University, Faculty of Health Sciences. Detta som ett bevis på den uppskattning och respekt dom hade för det jag hade uträttat.
Först trodde jag att det bara var snack, men Dr Minig fick mig att fatta att det var allvar. Hedersdoktorer visste jag ju att det fanns på de flesta universitet, men här klippte man till rejält. Professor direkt.
Reaktionen i Eldoret-gruppen kom först när mötet var slut och jag hade åkt hem. Telefonerna gick antagligen varma, och tårna, kinderna och nästippen ömmade rejält. Vilken fräckhet. Vilken blasfemi. Vilken skandal. Herregud, han är ju inte ens akademiker. Han är ju inte ens en av oss. Han ska inte komma här och komma...
Så föll det sig att jag, Ulf Omar Henriksson, blev Professor of Health Information Technology vid Moi University i Kenya. Så föll det sig att jag också kom in i rullorna som löntagare vid fakulteten, vilket jag dock inte förstod förrän 2 år senare. Varje gång jag var på plats, och det var ganska ofta numera, så hade jag en lön på 3.200:- per månad.
Jag hade bara kostym. Jag höll ett ganska bra tal. Jag drack champagne. Jag minglade. Partyt slutade vid 21.
Nästa dag fixade jag en skrivare som hade hängt sig.
Så föll det sig också att jag aldrig mer blev kallad till Eldoret-gruppens möten i Linköping.
Sista spiken. Trodde dom. Men det var bara början på en ännu större uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar