Det var informationschefen på ATG. Man hade bestämt sig att gå över till Wirus efter att ha kört Mac i flera år. Han hade läst ett reportage i LAND, och undrade ifall jag fortfarande höll på?
-Jodå visst gjorde jag det. Jag kan hämta nästa vecka om det går bra?
-Det är lite mycket.
-Inga problem, jag kan koppla på en släpvagn.
-Ah Du, jag kommer ner med dom i stället.
Det var något nytt. Donatorn levererar själv. Hoppas det är början på en trend.
För säkerhets skull hade jag bett Krister att komma hem, så att jag kunde få bärhjälp. Och så kom dom då, Macarna från ATG. Med en långtadare, körd av informationschefen själv.
Herregud. Dom stod på pallar. Det gick in 22 st pallar i garaget. Sedan fick vi lasta av pallarna och börja bära ner i källaren. Vi fyllde gillestugan också. Vi bar och bar till solen gick ner, Krister och jag.
Och det var inte vad skit som helst heller. Beslutet att gå över till Wirus hade tydligen kommit plötsligt på ATG, för en del av maskinerna var inte ens ett år. Och det var laserskrivare, 50 toners, hubbar, kameror, brännare, externa hårddiskar, servrar, ja i princip allt.
När jag några dagar senare hade räknat igenom allt kom jag fram till 320 Macar. Ingen äldre än 4 år och en del faktiskt nyare än vad jag hade själv. DET kallar jag en donation.
Jag kunde inte köra in bilen i garaget på ett halvår. Så lång tid tog det innan jag hade fått iväg alltihopa, trots att jag jobbade nästan dygnet runt i flera månader med att gå igenom allting och installera mina kenya-program.
Och jag som aldrig i hela mitt liv har spelat på hästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar