fler gäster på mina söndags-middagar på Sirikwa. Dels var det Gilbert med familj, men också Francis, hans hus-mamma och 3 av hans "syskon" från huset i SOS-byn. Dom fick turas om att vara med, och efter maten kunde dom bada i poolen och ha roligt. Det var trevliga luncher, jag var verkligen imponerad av SOS-mammans insats. Hon bodde i huset med 10 barn som hon ansvarade för. Det var matlagning, tvätt, läxläsning och omsorg 24/7/365, och lönen...fri mat och husrum.
Jag hade gjort många besök i deras hem i SOS-byn. En gång när jag var där så var det bad-dag. Ett träkar bars in i köket, och så började man värma vatten på vedspisen. 3 ungar fick bada i varje vatten, sedan bytte man. Att värma vatten och bada 10 ungar tog 8 timmar. Och hus-mamman skrubbade allihopa bakom öronen. Tvätten av kläder var också ett ständigt pågående arbete. Även det vattnet skulle värmas. Och så var det matlagningen.
När det gick upp för mig att jag hade innestående lön på sjukhuset, för min professors-tjänst, så visste jag inte vad jag skulle göra. Skita i att ta ut dom låg närmast till hands. Växelkursen var ju värdelös, pengarna var inte värda någonting utanför Kenya. Men så fick jag en idé.
Jag tog ut pengarna och köpte en varmvattenberedare till Francis hus. Den gick att köra på både el och gas. Så slapp mamman att i fortsättningen elda i spisen hela tiden. Bara 2 barn behövde i fortsättningen använda samma vatten, och hela badproceduren var klar på 4 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar