Spridda minnen 3

.


Bondfångeri

En kenyan bosatt i Norge levde gott på att samla in pengar från godtrogna för att finansiera barnbyar och "summer-camps" till fattiga barn i Kenya. Hela grejen var en enda stor bluff, han behöll varenda krona.

När han fick reda på min mission så hörde han av sig och erbjöd sig att hjälpa till. Skicka mig 1.000 datorer så ska jag ge dom till barnen i Kenya, skrev han.

Varför ska jag skicka dom till Norge när dom ska till Kenya frågade jag.

För att jag är bättre än dig, svarade han, dock inte i klartext som här.

Han gav sig inte. Jag frågade honom om han visste någonting om datorer, om fraktkostnader, om tullavgifter, om någonting.

Jag har många medarbetare, jag känner många ministrar, svarade han.

Han hade en hemsida. Typ privatabonnemangs undersida på obskyr ISP i Norge. Där fanns dåliga bilder och fantastiska berättelser om vad han uträttade. Han var inte blyg heller. Skulle man tro honom så försörjde han fler barn än någon annan hjälporganisation i Kenya, och han hade "summer-camps" i varenda buske.

När jag hade lekt med en tid bad jag honom slutligen dra åt helvete.

Då skulle han be sin farbror ministern och kusin polischefen att arrestera mig om jag satte min fot i Kenya igen. Han gick in på kenyanska communities i både Europa och Kenya och varnade kenyanerna för mig. Ta inte emot några datorer från denna man.

Resultatet blev att jag fick ännu fler förfrågningar. Som inte heller dom var seriösa.

Han fick hållas. Han skickade ett tiotal mail med hot och uppdateringar om var och vilka han hade varnat för min verksamhet. Till slut upphörde det. Han hade väl hittat någon annan som krävde full uppmärksamhet.

(Bilden visar, utan koppling till texten, ett vägrestaurangkök på Kenyas motsvarighet till Route66)