Bananskalet

.


Året var 1996. Av någon anledning hade jag valts till ordförande i MacLin efter 4 månaders medlemsskap. Men jag låg i rätt bra ändå, och återstartade bl.a. medlemsbladet Mac på Linjen.

David Lewis var professor på Universitetssjukhuset och Mac-användare sedan anno dazumal i princip. Han var även handledare åt dom kenyanska läkare som kom till Linköping för att vidareutbilda sig.

De kenyanska läkarna såg att svensk sjukvård hade ett utvecklat data-stöd, vilket helt saknades i Eldoret. Så dom frågade om dom inte kunde få lite hjälp även med den biten. Frågan ställdes till Professor Lewis.

Nu var det så att samarbetsavtalet som SIDA drivit fram enbart var ett kunskapsutbyte. Någon materiell hjälp fanns inte på kartan. Men Davis Lewis är en klok man, så han funderade ut att man kanske kunde tigga ihop några datorer. Hur det skulle gå till var oklart, men eftersom han var medlem i MacLin så kontaktade han dess ordförande, som var jag då.

I princip sa han väl ungefär som så att "kan du fixa några Macar till kenya?" Och eftersom jag inte hade en aning om hur det skulle gå till så svarade jag naturligtvis "Javisst."

Hmm. Var finns det Macar? Universitetet. Corren. Sjukhuset (Jo det fanns på den tiden).
Ring ring, fix fix. Det blev ett tiotal. Räckte inte, så jag kontaktade lokalradion, MacWorld, pressen och lokal-TV. "U-landbistånd i dataåldern" kallade jag det. Något så klatchigt kunde dom ju inte motstå, så det blev några artiklar här och där och jag blev intervjuad på telefon av lokalradion medan jag körde bil på E4.

Vips så hade jag fått ihop 15 till. Det var Plus, Classic, Classic II och 3 st SE/30.

Jag minns att jag packade dom med gamla tagel-madrasser i stora kartonger. Madrasserna vägde mer än datorerna, men det var ju ömtåliga grejer.

David Lewis hade en Rotary-vän på Vansito, och dom ställde kartongerna på pallar, plastade in och körde dom till flygplatsen.

Genom att trixa lite kunde Hälsouniversitetet betala frakten för någonting som inte fick finnas, och dessutom fick jag en biljett. Jag skulle följa med och utbyta kunskap, så det var helt OK. Trots att jag inte var anställd av universitetet.

Några år senare skulle dom bittert ångra detta. Men då var det för sent.

( BILDEN FÖRESTÄLLER PROFESSOR DAVID LEWIS OCH DR SIMEON MINING )