A.D.A.M.

.


När man köpte en Performa så fick man en massa CD-skivor med program till. Det var en atlas, det var MYST 1, ett rymdspel och det var Human Anatomy bl.a.

Inspirerad av detta hade jag tiggt ihop en massa andra medicinska program. Många av medlemmarna i MacLin var ju läkare som hade kört Mac sedan den kom, så det var inte svårt att få tag i, och dom donerade gärna.

Så jag hade brännt 3 skivor med undervisningsprogram av olika art. Och så hade jag kommit över en komplett A.D.A.M., det mest avancerade programmet av dom alla.

För studenterna höll jag lördagsöppet i datalabbet. För Eldorets första LAN. Jag hade hittat en del riktigt gamla spel, gjorda i HyperCard, som var riktigt roliga, men också medicinskt adekvata. I ett av spelen var man en doktor på en akutmottagning. Man skulle ställa rätt frågor till patienterna för att navigera sig fram till en diagnos.

I ett annat spel hade man en virtuell patient som fick dom mest konstiga och livshotande anfall. Hela tiden hade man en IVA-monitor i ena hörnet som visade hjärtrytm, EKG, blodtryck och temperatur. När anfallen kom skulle man ordinera rätt läkemedel för att patienten skulle leva vidare till nästa anfall.

Och så var det A.D.A.M. Det var ju inget spel utan en avancerad anatomisk atlas. Den blev mest uppskattad, för man kunde nämligen göra detaljerade genomgångar av kvinnliga könsorganen...

Det övergripande syftet med lördagsöppet var dock inte att spela, utan att göra studenterna medvetna om datorernas möjligheter. Det gick att göra mer än att bara skriva ut sina arbeten och skicka mail till USA. Jag tror att jag lyckades rätt bra med syftet.

Dom medicine studerandena var ju nästan 300 och dom hade lite fått stå tillbaka till förmån för dom anställda när det gällde utbildningen i datakunskap.

Det var ju det här med klickandet t.ex. Man klickade på allt. Ibland hände ingenting, ibland krachade programmet, ibland hela datorn.

-Varför klickade du på det där?
-....jag vet inte...för att det är kul....ville se vad som hände....

Och så 5 minuters tragglande om klickandets mening och faror, sedan nästa. Och Du då?

En del förstod så småningom, en del förstod inte alls, och en ung man fick jag porta från datasalen. Han var helt fascinerad av att fylla och tömma papperskorgen.