Det hade uppstått problem. Datorerna saboterades systematiskt på fakulteten. Hälften av Macarna fungerade inte, och den nyanställde data-teknikern, Mr Bii, var totalt hjälplös.
Vad tusan var det som hände? Nå, för mig var det inga problem att få igång dom igen. Jag hade gjort i ordning en CD-skiva med system och programvara, så det var bara att återinstallera alltihopa så fungerade det igen.
Maastricht-skrotet hade ett annat problem. Dom hade fått DOS installerat, men efter några dagars bruk så dog dom för gott. Det fanns bara 4 st fungerande kvar. Här var lösningen enklare men kostsam, och det var jag som fick fixa det också.
Kenyansk nätspänning varierar mellan 160 och 380 volt. Så är det bara. Nätaggregaten på skrotet brann upp. Men Macarna var av bättre kvalitet. Deras nätaggregat tålde det. Dom var helt opåverkade. Så fakulteten fick köpa in "surge-protectors" och Maastricht fick skicka mer skrot. Jag hade väldigt roligt när jag kunde pika den holländska doktorn för det.
Macarnas problem var av en annan art. Och det resulterade i fler avskedanden.
Sjukhusets sekreterare hade länge haft ett extraknäck. Man skrev ut dokument åt läkare och studenter på sina skrivmaskiner och tog betalt för det. För det var bara sekreterarna som hade skrivmaskiner. Så helt plötsligt fanns det en datasal som vem som helst kunde utnyttja och skriva ut sina dokument i. Sekreterarnas inkomster sjönk med 50% på några månader. Lösningen var att sabotera alla datorer och skrivare man kom åt, utom sina egna förstås.
Jag gillrade en fälla, och så uppdagades det. 3 st sekreterare fick lämna sina arbeten samma dag. Dekanus var stenhård.
Det här var bara början. Sjukhuset hade stora ekonomiska problem. Man hade t.o.m. svårt att betala ut lönerna ibland. Detta berodde på systematisk korruption som pågått i flera år.
När en patient sökte vård måste han / hon först betala en patientavgift. Det rörde sig bara om några kronor, men patientgenomströmmningen var stor. Dom som tog emot betalningarna hade 3 kvittoblock. Ett var sjukhusets, ett var avdelningschefens och ett var deras eget. 50% av avgifterna kvitterades på det egna blocket, 30% på chefens, och resterande kom sjukhuset till godo.
Vad vi gjorde var att vi satte en Mac och en skrivare i receptionen. På Macen la vi in ett program som registrerade alla patientavgifter och betalningar. Sedan kopplade vi ihop det med en Mac på mottagningen, och om inte betalningen var registrerad när patienten kom dit så skickades han/hon tillbaka till receptionen.
På några timmar ökade sjukhusets inkomster med 500%. För kassörerna kunde inte längre fuska med kvittoblocken. Helvete vad dom hatade mig.
Men Dekanus och sjukhusdirektören såg mig som en frälsare. Hade dom haft några som helst tvivel om datorer, så var dom nu helt bortblåsta.
Så kom det sig att jag innan jag reste hem blev hedersmedborgare i staden Eldoret. Borgmästaren gav mig en nyckel i plast medan guvernören, dekanus, The vice Chanseller och en massa andra höjdare såg på och applåderade. Fast jag vet inte hur glada dom var egentligen, innerst inne. Det här såg ju inte bra ut för deras egna sidoinkomster, ifall det skulle sprida sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar