tisdag 17 februari 2009

Hororna

.


fanns överallt. Hotel Sirikwa var arbetsplats för många. En del var heltidsproffs, en del kände man igen som sjuksköterskor och sekreterare från sjukhuset.

Jag nämnde det för Mining, och han svarade lakoniskt att lönen sjukhuset betalde inte var speciellt stor. Barnaskaran där hemma var det dock ofta.

Vit man rik man och kåt man. Satte man sig vid ett bord i restaurangen för att i enskildhet inta ett kvällsmål tog det inte många minuter innan man hade en dam som sällskap. Jag var alltid avvisande och körde bort dom, även om jag hade träffat dom på sjukhuset och visste vad dom hette. Ibland blev det till och med så irriterande att jag sade till kyparna att hålla dom borta från mig. Förmodligen hade kyparna procent på intäkterna för att dom tillät tjejerna att arbeta vid borden, men sade man ifrån så höll dom rent runt mitt bord. I alla fall den kvällen.

En söndag tog jag med mig min PowerBook och satte mig vid ett bord i skuggan vid poolen. Det tog inte lång tid innan jag hade sällskap.

-Cant you see Im busy? I have work to do.

Hon bad om ursäkt och avlägsnade sig. Två timmar senare reste jag mig upp för att gå upp på rummet. Då hörde jag bakom mig;

-Are you finished now darling?

Jag måste säga att jag beundrade hennes tålamod och uthållighet. Hon hade suttit bakom mig hela tiden och väntat på att jag skulle bli tillgänglig för bizniz. Jag kunde inte låta bli att skratta.

En kväll flög fan i mig, och jag svarde ja på frågan om stolen var ledig. Men jag blev besviken. Ingen finess alls.

-And so, what is your story?

Här skulle jag väl svarat att min fru inte förstod mig, att hon jämt hade huvudvärk när jag ville, eller någonting annat. Men jag hade ingen story. Då ville hon bli bjuden på en drink. Jag nekade. Då frågade hon om jag inte tyckte att hon var söt. Jovars. Till slut, när hon insåg att kvällen inte var i hamn, så visade han lite solidaritet mot sina systrar.

-Would you rather have one of them, sade hon och pekade mot ett bord där det satt tre andra fruntimmer.

-Please leave sa jag och vinkade till mig servitören.

En stund senare kom en ung man fram till bordet och frågade om jag kunde bjuda honom på en Tuskar.

Inga kommentarer: