McDonalds

.


Vid den här tiden var mina barn fortfarande små. Deras favoritställe på stán var McDonalds, för där fick man en leksak.

Det hade blivit ganska många leksaker med tiden. Leksaker som var roliga i några minuter. Men så en dag fick jag en idé. Jag hade slut på frigulit-strössel, och av en händelse föll min blick på en mjuk Nalle Puh från McDonalds.

Jag hade gjort ett par besök "i tjänsten" på sjukhusets barnavdelning, och det var ingen rolig syn. 4 barn i varje säng, skitigt, dunkelt och i total avsaknad av allt som kunde peka på att här fanns sjuka barn. Förutom själva barnen då.

Idé. Varför inte använda Nalle Puh som pack-strössel i kartongerna. Varför inte lägga i alla andra avlagda leksaker som barnen hade i kartongerna. Varför inte tigga ihop mera leksaker av vänner och bekanta. Och varför inte sedan dela ut alla dessa leksaker till de sjuka barnen i Eldoret.

Sagt och gjort. Här skulle inte bara skeppas Macar, här skulle skeppas leksaker också.

När sändningen hade packats upp, strösslet var ihopsopat och dagen närmade sig sitt slut, hade jag en hel flyttkartong full med leksaker. I morgon skulle jag gå över till barnavdelningen och dela ut lite glädje till barnen.

Följande dag fanns inte en enda leksak kvar i kartongen. Den var tom. Vad ända in i helvete...

Efter några dagar hade jag bilden klar för mig. Ryktet om leksakerna och kartongen hade under dagen spridit sig i administrationsbyggnaden. När jag hade gått, så kom i stället sekreterare, doktorer och professorer och plockade med sig 2 - 3 leksaker till SINA barn. 2 - 3 var väl inte så farligt, men när 50 pers fick samma idé...

När jag som vanligt var hemma hos Mining på hans terass, dagen före hemresan, lade jag märke till att hans barn hade märkligt bekanta leksaker. Jag sa ingenting, men jag tänkte; Även Du min Brutus...

I fortsättningen packade jag leksakerna i en särskild kartong och satte jäkligt mycket packtejp runt den. Dom sjuka barnen fick till slut leksaker, men det dröjde ett par månader.