Min approach var antagligen annorlunda än vad man var van vid. Jag gjorde mig inte märkvärdig, och jag red inte på att jag visste mer om datorer än alla andra. I stället ansträngde jag mig så mycket jag kunde för att dela med mig av det jag kunde. Och jag lade an på att presentera mina kunskaper på ett lättfattligt sätt.
Jag tror att de flesta s.k. experter som kommer till u-länder glömmer en mycket viktig sak, nämligen att dom själva hade varit nybörjare en gång i tiden. Här i Sverige har ungarna spelkonsoler, det finns datorer överallt och de flesta har i alla fall en liten aning om hur saker och ting hänger ihop. Och vi har följt utvecklingen under flera år.
Men här var jag nu på ett ställe som helt plötsligt, utan förvarning, skulle börja köra system 7.6 från dag 1. Man hade aldrig hört talas om nätverk, hårddiskar, skrivardrivrutiner och möss. Och plötsligt fanns allt detta framför dom på deras skrivbord.
Men jag mindes mycket väl min egen första skräckslagna kontakt med en dator. Så här i efterhand är jag tacksam för att det var en Mac, annars vet jag inte vad som hade hänt.
Om man skapar ett dokument på en Mac, sedan flyttar dokumentet till en annan med en diskett i avsikt att skriva ut det, och det kommer ut gobble-gobble, varför blir det så? Jo för att det typsnitt du använde på den första Macen inte finns installerat på den andra.
Vad är det för trams. Bokstäver är bokstäver. Fonter, vad är det? Tacka vet jag skrivmaskin.
Men jag jobbade på. Och hela tiden hade jag en svans med extra intresserade unga män.
Så en dag var vi ute på stan, teknikerns chef och jag. På trottoaren stötte vi på en man som chefen kände, och dom stannade och språkade en stund. Sedan vände sig mannen mot mig, jag hade stannat lite vid sidan, för att artigt hälsa. Så sade han, när det var överstökat: And where are you from?
Innan jag han svara bröt mitt sällskap in och svarade.
No no. He is not from anywhere. He is one of us.
Det var ett av mitt livs absolut stoltaste ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar