Lake Baringo och dödens käftar...

.
Fast käftarna kom inte med på film.






Lake Baringo är ett meteoritnedslag. I mitten ligger följdaktligen en ö. Inte särskilt stor, men när vi var där bodde där en man som hade 20 fruar. Dom försörjde sig på fiske, men det var inte det det skulle handla om.

I Lake Baringo finns krokodiler, flodhästar och annat exotiskt. Ett par fiskarter finns bara i sjön, ingen annan stans.

Vi betalade typ 200 spänn för en rundtur på sjön. Först hade vi dock petat i den äckligaste mat jag någonsin sett. Fångad i sjön och kokad i vattnet från sjön. Ingen svensk vågade äta.

Först skulle vi kolla på flodhästarna. Guiden berättar ganska bra i filmen. Vad som inte framgår är att hanen inte beblandar sig direkt med flocken av honor. Han ligger typ 100 meter vid sidan om och håller översikt. Båten tog en lång sväng runt hannen, och guiden förklarade att det var ingen fara, bara man inte bröt hannens sikt mot flocken med båtskrovet. Gjorde man det skulle han bli förbannad.

Sedan åkte vi in i vassen och kollade på krokodiler. Dom var ganska skygga, så det blev mest snabba plask innan dom försvann under ytan.

Då och då stängde man av båtmotorn för att störa så lite som möjligt och för att vi skulle kunna höra sjöns ljud. Även om dom flesta djur var vana vid båttrafiken så var det alltid lättare att se något ifall man inte väsnades.

När vi skulle åka ut på sjön igen så tog båtföraren samma sväng för att inte bryta sikten för hannen. Det var bara det att han hade flyttat på sig, så rätt som det var hade vi brutit hans siktlinje. Och några sekunder tidigare hade föraren stängt av motorn...

Jag sket nästan på mig. Ett vråål, ett par enorma käftar, och en skummande svallvåg var allt jag uppfattade. Att en flodhäst kunde röra sig så fort hade jag ingen aning om.

Motorn startade på första rycket, och full gas pressade båten framåt. Trots det tog flodhästen in på oss. Nu dör jag, tänkte jag.

Så plötsligt saktade flodhästen ner, och vi kom undan.

Guiden berättade först då att det ungefär vart annat år gick åt en båt med passagerare i sådana här situationer. Kul att veta. Han berättade också att om man blev anfallen av en flodhäst skulle man alltid fly ut mot djupare vatten. Hippon SPRINGER nämligen på botten. På grund av sin tyngd får han bra fäste. När han inte bottnar längre simmar en hund snabbare än en flodhäst.

Jag har blivit pistolrånad i New York, jag har krachat en ambulans i 160 km/tim och jag skulle senare få uppleva en flygtur in i en tropisk storm, men jag har aldrig upplevt sådan skräck som under dom här sekunderna. Ett sådant gap vill jag aldrig mer stirra in i. Ett lejon måste tugga mig, men en flodhäst-hannes gap kan jag stå upprätt i. Och jag är som bekant inte småväxt.

Örnen var kul att se in action, men hade jag inte filmat det hade jag nog inte kommit ihåg den överhuvudtaget. Filma var dock ingenting jag tänkte på under attacken. Trots att jag hade kameran i handen. Så det får räcka med att jag berättar.

Jag lever i alla fall så att jag kan berätta.