
Allt flöt. Saker fungerade. Folk lärde sig. Landet utvecklades.
Då fick jag en idé.
I Kenya fanns det IT-utbildning på Nairobis universitet. Sedan fanns det tusentals bluffmakare som sålde Wirus-support. Kompetensen var ungefär på samma nivå, eftersom inte ens lärarna på IT-fakulteten hade någon kompetens.
Mac-kompetens var ytterst sällsynt. Det fanns dom på Elite Computers i Nairobi, och så fanns det dom jag hade lärt upp i Eldoret.
Det fanns heller inga web-designers i landet. Det hade börjat dyka upp fungerande sajter, och företag började inse behovet av att presentera sig på nätet. Så antingen fick man köpa designen utomlands, eller så fick man anlita någon lokal asiatisk affärsman. Bägge alternativen var lika dyra och oftast dåliga. Det var MS-standard som gällde. Fungerar bara med Explorer osv.
Om man skulle ta och starta en media-skola, baserad på Macar. Är det möjligt?
Allting är möjligt om man bara ger sig fasen på det. Det tar bara lite tid. Men jag hade redan konceptet i huvudet. Ett års utbildning. Mac-baserat. När året är slut får studenten behålla den Mac han använt under året. Då har han både kunskap och verktyg för att kunna starta eget och försörja sig.
Mengech hjälpte mig med lokala kontakter. Hur gör jag? Här hemma använde jag MacNytts community. Kan någon ställa upp som föreläsare i Kenya? Oavlönad. Jag söker kompetens inom foto, film och webdesign.
Halleluja.
No problem. Jag kan åka ner i två veckor. Säg bara till när. Sa 40 personer.
I Kenya manövrerade jag mig fram. Guvernören och utbildningsministern fixade fram pengar till lärarlöner och lokal. Innan jag ens hade kommit så långt började ansökningarna strömma in. En årskurs var tänkt att ha 12 - 15 elever, jag hade redan 100 sökande. Vi jobbade med upplägg och innehåll. En rektorstjänst tillsattes innan ens skolan var byggd. Vi satte ett datum för skolstart. Vi började så smått titta på ansökningarna. Detta skulle bli en stor grej för Rift Valley, presidentens hembygd. (Jag var inte dummare än att jag insåg att det var en av orsakerna till att det gick så lätt)
Jag hade börjat kontakta alla som erbjudit sig att åka ner som gästföreläsare. Dom skulle köra sitt ämne stenhårt i 1 - 2 veckor, sedan skulle dom åka hem. Därefter skulle dom lokala lärarna och eleverna träna på det avsnittet i ett par veckor, och sedan skulle nästa gästföreläsare komma ner och köra sin grej.
Alla var entusiastiska. Mitt namn borgade för att det var seriöst, samtidigt var det ett äventyr som hägrade. Ingen betalning som sagt. Kan Du vecka 16?
Då hände det som jag förbisett. President Moi blev bortvald. President Kibaki blev invald.
Rift Valley var inte längre presidentens hembygd. Kibaki hade lovat fri skolgång till alla barn. Hela utbildningsbudgeten vändes upp och ner.
På en vecka var 2 års arbete förgäves. Media-rektorn fick sparken med omedelbar verkan. Ansökningshandlingarna slängdes. Skolan blev en prep-school.
NATURLIGTVIS ska man glädjas å de kenyanska barnens vägnar. Alla fick rätt och råd att gå i skolan. Att min Medie-skola aldrig blev av är klart synd, men hellre då denna reform.
Kibaki var kung i ett halvår. Sedan kröp korruptionen upp ur sina hålor igen. Den nya skolbudgeten innebar att skolorna inte längre hade några pengar för att köpa svenska Macar för 50 - 300:- stycket. Men det gjorde inte så mycket. Regeringen anslog 20.000.000:- SKR för att ALLA skolor skulle få datorer. Pengarna räckte till 1000 datorer. Och förmodligen 100 Mercedes. Dom flesta skolor såg inte röken av vare sig det ena eller det andrta.
Spik nummer 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar