Brunnsviks folkhögskola

.


hade alltid kört Mac. IT-chefen var hängiven Macare. Men till slut gick det inte längre. Eleverna var idioter.

IT-chefen läste också LAND. Artikeln om mig kom i ett läge då situationen hade börjat bli ohållbar och han anade vad som komma skulle, så han satte upp artikeln på anslagstavlan i sitt rum.

Då hade den 1000:e diskettdriven och den 500e CD-släden förstörts. För arbetarbarnen och konferensdeltagarna begrep inte att man bara behövde dra ikonen till papperskorgen eller trycka på ett macro så åkte skivan ut. I stället körde man in knivar och skruvmejslar i springan för att få ut grejerna. För det fanns ju ingen knapp man kunde trycka på. Som det gjorde på Wirus-grejer.

Så till slut gav skolan upp och gick över till Wirus.

Det var ett rejält lass. På många av Macarna hade användarna med tushpenna eller kniv skrivt "Jävla CP-dator" eller "Värdelösa skit" Med sådan intellektuell skärpa hos arbetarklassens barn kommer Göran Person i en annan dager.

Det fanns också en radio-studio som skulle skrotas. Den tjingade jag. Jag tänkte mig att studenterna på Moi Universitys media-linje kunde ha glädje av den, och kanske starta en campus-radio. Men The vice Chanseller sade blankt nej. Det fria ordet är inte så fritt i Kenya. Att ge studenterna en kanal skulle kunna bli farligt för etablissemanget.

I donationen fanns också 20 st Color Classic. Näpna små maskiner, men tyvärr alldeles för gamla i sammanhanget. Jag hade ju kommit så långt att jag började få in "Blådårar" och färgade iMacar. Detta löste jag genom att helt enkelt sälja dom små sötnosarna. För pengarna kunde jag betala frakten för resten av donationen. Det kanske inte hade varit tanken från folkhögskolans sida, men till mitt försvar kan jag säga att jag inte tjänade en krona på affärerna.

Om man inte tycker att jag vid denna sändning SLAPP att lägga pengar ur egen ficka för att få iväg sändningen. I så fall tjänade jag minst 5.000:-