Spridda minnen 1

.


Ibbe var med mig en gång till. Inte för att det var absolut nödvändigt, utan för att det hade gått så bra första gången.

Men nu höll det på att gå riktigt illa.

Vägsträckan mellan JK Airport och Nairobbbery är beryktad för alla rån, våldtäkter och carjackings. Vi landade vid 8 på kvällen och det var mörkt. Nästa dag skulle vi fortsätta med flyget till Eldoret, men först måste vi övernatta på Hotel Millimani. Taxi alltså.

På vägen fick taxin motorstopp. Mitt ute i nowhere. Chauffören gick för att hämta hjälp. Så där satt jag i mörkret på Kenyas farligaste vägsträcka med min 6-årige son. Oroligt minst sagt. Men efter en halvtimme kom chauffören i en annan taxi, och vi överlevde. Sedan ville både den första och den andra taxichauffören ha betalt. Jag var så lättad att dom fick det.

I Eldoret hade vi kul. Jag hade med mig en trave Kalle Anka-tidningar som Ibbe kunde titta i. Han kunde bokstäverna innan. Under veckan lärde han sig själv att läsa genom att ljuda Kalle Anka.

Vi var hemma hos Francis, och Francis var hos oss. Ibbe visade honom hur man spelade Prince of Persia, och dom badade och hade kul tillsammans, fast dom fortfarande inte kunde prata med varandra. Fast Ibbe kunde ju lite swahili förstås. Hakuna matata.

När vi skulle åka hem var flygplanet överbokat. Så vi fick tillbringa en natt till på Hotel Millimani. Lördag kväll var det musik i trädgården, så det blev inte mycket sömn. På morgonen fick vi lämna rummet och sedan satt vi vid poolen hela dagen. Planet skulle inte gå förrän klockan 22, så det blev många timmar.

På dom timmarna lärde sig Ibbe att simma. Alldeles själv.

Sedan hade han bara två saker kvar att lära sig i livet. Cykla och åka rullskridskor. Men det fick han göra hemma.

Han var lätt att ha med sig, men jag hade insett att det kanske var lite för osäkert.