Mr Bii

.


Mr Bii hade nått dit han hade satt som mål. Han hade blivit anställd som IT-tekniker på fakulteten. Han var nöjd.

Med examina från Nairobi University, och varande kalenjin, var det aldrig något snack om saken. Vad han egentligen kunde var det ingen som kollade. Ingen kunde heller kolla, för ingen annan kunde heller någonting. Han blev min huvudvärk.

Vanligtvis brukade han låsa in sig i ett rum bakom Maastricht-datorerna, och där satt han och fingrade på ett tangentbord hela dagarna och såg vetande och viktig ut. Kanske kunde han lite om DOS, vad vet jag, men varken Mac eller Windows låg inom hans kompetensområde.

Honom skulle jag alltså lära upp. Om jag hittade honom vill säga. Och fick jag tag i honom så hade han snart en ursäkt för att gå ifrån en stund, och i bästa fall kom han tillbaka efter 3-4 timmar, vanligtvis strax innan jag skulle gå hem.

Ordningssinne saknade han också. Jag märkte alla Macar med ett nummer när jag packade dom, och tanken var att det skulle underlätta när man skulle hålla reda på dom. Men han hade ingen förteckning och följdaktligen heller ingen aning och vem som hade en dator, var den fanns, vad som fanns på den eller hur den fungerade och sköttes. Det började närma sig 200 Macar nu, plus det holländska skrotet, men som sagt, ingen ordning alls.

Dessutom var han lite rädd för mig. Han insåg ju att jag hade inflytande och kunskap som han saknade, och han var nog heller inte van vid att jobba med europeer. Det var en knepig tid. Men nästa gång jag kom ner hade jag utarbetat en strategi. Jag söp honom full i Sirikwas bar en kväll, och då lossnade det lite. Fast en okunnig slarver fortsatte han förstås att vara.

Mr Bii skulle alltså ansvara för den totala installationen. Jag kunde lära doktorer och kassörer hur patientavgifts-systemet fungerade, man jag kunde inte lära Mr Bii. Inte heller hur man justerade en taskig bildskärm. Eller valde skrivare under äpplet. Vilket naturligtvis gynnade Gilbert och hans verksamhet.

Efter ett par år skulle till och med folket från Indiana University tröttna på honom. Så han fick åka till USA i ett helt år och lära sig Windows. Efter det blev det faktiskt lite bättre. Men inte bra. Det hade väl varit billigare att byta ut honom, men han var ju kalenjin.