Dåliga tjejer

.


Det sket sig. Skulle jag åka ner denna gång måste jag ta Ibbe med mig. Det var extra viktigt att jag med på ett möte på sjukhuset, annars kunde vi inte gå vidare. Vi skulle bearbeta regeringen och telefonbolaget så att man insåg behovet av att börja dra bredband även utanför Nairobi. Viktigt inte bara för universitetet utan hela regionen.

Så han tog tappert sina vaccinationer och så fick han flyga för första gången i sitt liv. Han var 5 år, och han skulle följa med pappa till Kenya.

För en gångs skull kunde jag inte jobba stenhårt. Jag slutade klockan 14 och så återvände vi till Sirikwa och poolen. Men så länge vi var igång visade han stort tålamod. Alla farhågor om att han skulle bli gnällig och vara i vägen var felaktiga. Kanske uppfattade han att pappa var en ansedd man som behandlades med vördnad och respekt, kanske tyckte han bara det var kul i största allmänhet.

Han fick också tillfälle att träffa sin "bror" Francis vid ett par tillfällen. Dels var vi ute i SOS-byn, dels hade vi dom på den vanliga söndagsmiddagen på Sirikwa. Ingen av dom pratade speciellt mycket engelska, men barn behöver ju inte så simpla saker som ord för att få kontakt.

Så kom då dagen för det viktiga mötet. Det skulle ske ute på main-campus, och en mängd höjdare skulle vara med. Minister, Guvernör, Chanseller o.s.v. Det gick bara inte att ha en unge med sig i det sällskapet, och det fanns heller ingen som kunde ta hand om honom. Ingen som jag litade på och ingen som kunde svenska.

Så jag parkerade honom utanför möteslokalen vid ett bord med en PowerBook 1400 cs och Prince of Persia, hans favoritspel. Och så började mötet. Och jag glömde totalt bort honom. Efter en timme ryckte jag till. Panik. Herregud, Ibbe...

Jag såg honom inte vid bordet. Faktum är att jag inte ens såg bordet. Allt jag såg var hundra ryggar. Jag trängde mig fram.

Där satt en 5-årig kille och spelade obekymrat Prince of Persia. Bakom honom stod 100 studenter, tysta och med uppspärrade ögon, och följde spelet.

Det var en syn jag aldrig glömmer.

När vi skulle åka hem skulle vi först flyga med commutern från Eldoret till Nairobi. Passagerarna var välbärgade affärsmän och liknande, jag hade aldrig sett ett barn på resan tidigare. Resan tog en timme, men man hann ändå bli serverad kaffe eller te. Något som Ibbe inte drack. Jag frågade om dom inte hade en lemonad eller cola han kunde få i stället för kaffe, men något sådant fanns inte att erbjuda.

I det ögonblicket myntades ett uttryck som använts vid lämpliga tillfällen av familjen Henriksson ända till dags dato.

Med världsvan uppsyn, han hade ju flugit förr, fnyste han:

Litet plan och dåliga tjejer.

F.ö. tog det ytterligare 4 år innan bredbandet började nå utanför Nairobi. 5 år innan det nådde Eldoret, landets fjärde största stad.