Andra resan

.


Så blev det då dags igen. 3 månader tog det innan jag var redo. Hela källaren och garaget var fyllt med kartonger, Macar, bildskärmar och skrivare.

Jag hade också insett en sak. Visserligen skulle LiU / SIDA stå för frakten och biljetten, men resten fick jag stå för själv. Resten, det var alla resor till Stockholm, kartonger, frigulit-strössel, packtejp, pallar och plast. Innan projektet var slut hade det sprungit iväg väldigt långt. Så långt att jag idag funderar på vad jag hade kunnat gjort med dom pengarna.

Vansito kom och hämtade även denna gång. Gratis. Men sedan ville dom inte vara med längre. I alla fall inte gratis. Det skulle bli en vanlig tågordning i mitt projekt. Folk och företag som lovade att hjälpa till gratis, och som efter ett tag ville ha betalt. Till exempel websidan jag satte upp. Först kallade jag den Kenya-missionen och den låg som undersida på en grafisk byrå. Efter ungefär ett år fick jag en faktura på 3.000:- för hosting och arbete. Så mycket var det löftet värt. Att det var mycket trafik på sidan betydde ju inte att det fanns pengar att hämta, men jag kan förstå att servern ibland knäade.

Det blev att flytta till ÄpplePaj, Patric Malms firma. Hosting var gratis, och det skulle även designing vara. Jag varken kunde eller hade tid med sådant, så en person lovade att sköta det. Efter ett år ville även han ha betalt för att fortsätta. Person nummer tre tog över. Han höll ut i tre år, sedan ville han ha ersättning, 700:- per nedlagd timme.

Herregud, jag hade väl inga pengar till sådant. Fanns det inga människor mer än jag som var idealister och stod vid sitt ord?

I alla fall, det blev 10 pallar. Och jag fick lära mig vissa viktiga saker och mått. Skulle pallarna flygas från Linköping fick dom t.ex. inte vara högre än 160 cm. Skulle dom flygas från Arlanda kunde dom vara 180. Men vägtransport till Arlanda kostade massor, så det blev att hålla sig under 160. Dessutom måste vikten totalt ligga på över 1 ton varje gång. Detta för att hålla nere kilopriset, dvs priset per komplett dator. Utöver detta måste man planera för att pallarna vid omlastningen i Frankfurt kunde bli stående utomhus i hällande regn i ett par timmar. Inplastning av hela pallarna alltså.

Vidare blev jag expert på kartonger kontra Macar, Vilka mått gällde för att få ner en 6200 och en 14-tumsskärm i samma kartong? Jo, då måste man ha artikel 3697-42, hylla B på Östgöta Papper. Jag tar 40 sådana tack. Och 5 säckar frigulit-strössel. Som tur var hade jag nu bytt till en Reanult Espace, i Scorpion hade inte en enda säck gått in.

Espacen förresten, när jag bytte den mot en Master några år senare hade den inga stänkskydd kvar bak. Dom var utslitna. Så många gånger hade den körts nedlastad från Stockholm att varje svacka på E4an resulterade i ett SKRAAAAP och några millimeter kortare stänkskydd.

Men så var det i alla fall dags då. Up up and away.