söndag 15 februari 2009

Dekanus

.


Professor Haroun arap Mengech var Founding Dean på Faculty of Health Sciences, Moi University. Han var naturligtvis kalenjin, men för att vara höjdare så var han relativt "ren". Förmodligen inte helt ren, men allting är ju relativt.

Hans lön var motsvarande 4.500:- SKR per månad från fakulteten. Sedan satt han i en mängd styrelser, hade en position i världsbankens lokala organisation och en massa annat.

Han hade också 3 bilar, ett fint hus i Eldoret med 5 tjänare och så hade han ett "Summer-recidence" Utöver detta hade han integritet och pondus, men samtidigt vänlighet och generositet när han så ville. Vid sidan av Dr Mining så var han den som stöttade och uppskattade mig mest av alla.

När jag knäckte korruptionen i kassan hände någonting som blev det stora samtalsämnet på hela fakulteten för lång tid framöver.

Dekanus hade haft de flesta potentater hemma hos sig i sitt fina hus. Till och med President Moi hade kommit förbi en gång. Jag hade också varit där, för naturligtvis hade han tagit hem en Mac till sig och behövde hjälp med uppkopplingen.

Men ingen, INGEN, hade någonsin varit hembjuden till hans "Summer-recidence" som låg på landet cirka 4 mil från staden. Där gick gränsen.

Tiils nu. Dr Mining och jag inbjöds som första människor att besöka honom där över en dag. För Mining var det någonting enormt. För mig? Ja jag fattade väl inte rtiktigt symboliken.

Så det var med stor högtidlighet vi anträdde resan på morgonen. LandRovern var nytvättad och chauufören hade ren kostym. Själv hade jag som vanligt shorts och en kortärmad skjorta. Etikettsbrott!!!

Stället var verkligen någonting extra, med kenyanska mått. Och så hade han dessutom en bar och en jättestor utegrill. På den snurrade ett spädlamm, och två tjänare surrade runt och skötte förfriskningarna. En jättestor parabol, minst fyra meter, och en stor färg-TV med hundratals kanaler. Inte någonting man såg överallt. Hotel Sirikwa hade bara 2 kanaler.

Bevakningen sköttes av 4 watch-men och 6 schäfrar. Hundar skrämde skiten ur kenyaner, och när vi skulle åka hem på kvällen skrämde även jag skiten ur Dekanus. Jag klev nämligen rakt ut från huset, innan hundarna hade kopplats, och alla trodde att jag skulle bli uppäten. Men eftersom jag har haft hund i hela mitt liv så reagerade jag inte på det sätt hundarna var vana vid. Jag sprang inte och jag vände bort ansiktet och fortsatte att gå mot bilen. Jyckarna blev helt paffa och lät mig gå utan att säga ett ljud.

Dr Mining trodde att det var för att jag var vit. Jag visste bättre. Ceasar Millan skulle ge förklaringen 15 år senare. Jag var mannen som talade med kenyanska hundar. Och jag sade "Piss off, bastards. I am the Alfa-hane"

Inga kommentarer: