Jag har bestämt mig för att skriva ner historien om Kenya-missionen, medan jag fortfarande har minnet i behåll. Faktum är att jag aldrig har gjort det. Jag vet inte varför. Det blev några blogg-inlägg på salig MacNytt, men den är ju numera nedlagd.
Hur jag skulle skriva var en annan fråga. På min dator, visst, men vem skulle läsa det? Om några år har jag bytt dator, och en eventuell säkerhetskopia skulle bara hamna i en låda och sakta förstöras av tidens tand.
Ska det vara någon mening med att nedteckna mina minnen så måste ju någon läsa det. Annars kan jag ju lika gärna skita i det och ta med det ner i graven.
Så det får bli här då. Jag har väl åtminstone några läsare.
Minnes-stöd får bli mitt pass, några filmer och bilder och tidningsklipp. Det här med årtal och datum är inte min starka sida. Det kommer säkert att bli en del tidsmässiga skutt fram och tillbaka allteftersom minnena poppar upp, det kan inte hjälpas. Men jag ska göra så gott jag kan att hålla någorlunda ordning på historien.
Det blev till slut 2.182 svenska Macar som hamnade utomlands. Ungefär 1.950 av dessa hamnade i Kenya, men några gick också till Peru, Rumänien och Estland. Historien om "de andra" är inte fullt så rolig på alla punkter,
Det blev också några hundra mobiltelefoner och PDAs, ett femtiotal fotbollsskor och kanske 200 kilo leksaker som skickades till Kenya. Och så dränkte jag landet i frigulit-strössel.
Nå, nu ska jag ta mig samman och börja skriva. Allt eftersom kommer jag att lägga upp det här, så be prepared.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar