som skjutsade mig och hönsen till Nairobi, men det var han som hämtade mig när jag kom dit. George körde mycket bra, och jag kände mig trygg när jag åkte med honom. Dom andra chaufförerna var betydligt sämre. Så efter en vecka frågade jag om jag inte kunde få lägga beslag på honom medan jag var där. Det ordnade sig, fast han egentligen körde åt en annan avdelning.
Så det blev en hel del tid i bilen med George. Han var dessutom trevlig och pratade bra engelska.
Vit man måste ha chaufför. Så var det bara. Så George hängde på parkeringen hela dagarna och bara väntade på att jag behövde honom. Mest för syns skull tog vi en sväng ibland så han inte skulle dö av tristess.
Några veckor efter jag kommit hem till Motala kom det ett brev. Det var ifrån George. Han ville låna 50.000 SKR.
Vit man måste vara rik. Så var det bara. Jag blev förstås lite besviken, men men.
Även detta berättade jag för Dr Mining. Dekanus ville sparka honom också. Faktum är att han gjorde det, men efter en halvtimme hade jag fått honom återanställd. Jag ville helst inte åka med någon annan om det var möjligt. Dom körde som idioter och jag var livrädd. Så George fick be mig om ursäkt inför Dekanus, och så fick han bli min chaufför även i fortsättningen, varje gång jag var där.
George hade lärt sig en läxa, men det hade även jag. I fortsättningen tänkte jag mig för innan jag berättade någonting negativt eller irriterande för Dr Mining. Dom var så måna om mig att dom kunde sparka vem som helst som jag störde mig på.
Det blev faktiskt några fler offer, men då rörde det systematiska stölder och sabotage som jag uppdagade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar